Jag tar risker. Jag vill ju inte kräkas utan jg vill äta lite så att jag går ner men kanske inte galet fort. Eller eg vill jag bli av med fettet så fort som möjligt men då faller jag i så djupa depressioner så jag måste ta det lite lugnare. men åter till det jag tänkte skriva, jag tar dumma risker. Jag tror att jag ska kunna äta en liten chokladbit eller till och med lite chips men jag får så mycket ångest. Mer än vad jag väntat mig liksom, så valet att låta det ligga kvar i magen finns inte.
Liksom vafan! Om det åtminstone var så att jag inte trodde att jag skulle behÅlla det från första början så hade det varit okej. Men nu tror jag att det ska gå bra - tills det skiter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar