Jag

Jag är 23 år, frisk men lite halvt ätstörd. När jag var 15 år så blev jag diagnostiserad som anorektiker. Jag var dock inte jättesmal men jag hade gått ner över 15 % av min kroppsvikt och vägde 52 kilo (jag är 172 cm lång). Jag hade förlorat mensen, min fettprocent låg under 12 (normalt 20-25) och jag hade en del andra symptom. Bland annat stor ångest och oerhörd rädsla för kalorier. Jag var även väldigt destruktiv och skadade mig på olika sätt.

Jag var anorektisk bara några månader eftersom jag snabbt upptäckte att jag kunde kräkas, och att jag var ganska bra på det. Anorexin övergick till Bulimi. Ett år med Bulimi gick och jag flyttade utomlands, 17 år gammal, för att träna gymnastik på elitnivå. När jag inte längre behövde gömma min ätstörning för någon (flyttade själv) så blev den snabbt värre och jag tänker inte skriva hur skadligt, patetiskt och äckligt det blev. Som minst vägde jag 49 kilo. Två år till gick och jag ville inte längre leva... Jag trodde att jag antingen skulle vara fast med Mia hela livet, eller dö av henne. Jag gjorde ett sista försök att sluta och vände mig till vården. Vägen till frisk har varit otroligt jobbig och tog ca två år, men det gick... Jag var dock tvungen att sluta räkna kalorier, sluta med allt! Jag är väldigt allt eller inget och jag kan inte banta bara lite. Nu har det dock gått två år sedan jag blev frisk och jag vill försöka komma i form nu, försöka hitta tillbaka till min kropp.

Jag är inte en förespråkare av bantning, och jag tycker inte att det är en så bra ide för andra eftersom det oftast slutar med en ätstörning. Men jag har andra regler för mig själv eftersom jag tror att jag kan klara det. Jag är inte proana och jag vill inte få andra att bli det heller. Jag läser dock sådana bloggar eftersom jag blir mer viljestark av det. Jag tänker dock inte äta så lite som de flickorna eftersom jag inte vill riskera att falla tillbaka till Mia. Jag vill gå ner i vikt, men långsammare. Eller egentligen snabbt men jag tvingar mig själv att göra det långsamt...

Om någon som läser detta behöver stöd för att bli frisk från sin ätstörning, så hjälper jag gärna till. Jag tänker inte gå ner i vikt tillsammans med någon annan eftersom jag inte vill att du blir ätstörd. Jag gör detta själv. Jag tänker inte bli sjuk men eftersom jag varit där så tror jag att jag kan hjälpa, i alla fall lite, om du vill...

Puss